Närvaro är inte allt..

Närvaro är inte allt..


Idag är fysisk närvaro i skolan det som avgör om elever ska få utbetalning av studiebidraget. Det är inte konstigt att ställa krav för ekonomiska bidrag men problemet är att ingen myndighet bryr sig om vad eleven faktiskt gör under skoltid på skolan. Det är skadligt för svensk skola när fokus hamnar på fel saker. Tyvärr så har elevens närvaro hamnat i centrum istället för dennes kunskaps. Därför anser vi att närvaroplikten ska vara frivillig på det sättet att varje enskild skola ska få bestämma själv om de vill eller inte vill ha det.

Alla elever kan inte heller närvara av olika anledningar. Den psykiska ohälsan hos unga har tyvärr ökat och det ät inte alltför ovanligt med prestationsångest, stress eller till och med utbrändhet under sin tid på gymnasiet. Psykisk ohälsa behöver dock inte bero på skolan, den kan givetvis grunda sig på olika anledningar, men det är välkänt att många i vår ålder känner en enorm press över exempelvis skolarbete. Om gymnasieelever får välja vilken utbildning de ska gå på, borde de också få välja själva hur de lägger upp sin studieplan istället för att varje elev förväntas prestera på exakt samma villkor. Vi ser att med den formen som finns idag riskerar skolan att bli allt för kollektivistisk, och önskar istället att skolan skulle individualiseras mer.

Det finns de elever som tycker det är en för hög tröskel att faktiskt ta sig in till skolan, de elever som måste pendla flertal timmar för sin drömutbildning och de elever som lär sig bäst på egen hand. Dessa elever måste få kunna lägga upp sina egna studieplaner genom att gå på skolor som inte kräver närvaro, men snarare prestation. 

Alla människor är olika. Människan är trots allt individuell och man föds med egna inlärningspreferenser. Något som fungerar bra för en elev kan vara en sämre metod för en annan elev och därför blir svensk gymnasieskola omodern då man antar att varje elev ska kunna lära in fakta på samma sätt. Vissa ungdomar kanske föredrar att ha lärarledda genomgångar medans andra föredrar självständiga studier i egen takt. Kunskap och resultat ska ligga i fokus, inte hur man lär sig. 

Meningsmotståndare menar att traditionell katederundervisning bidrar till disciplin hos ungdomar, och att det bidrar till arbetsmoral när elever måste socialt interagera med lärare och skolkamrater, passa tider och lämna in sina uppgifter i tid. Det ligger en viss sanning i detta, 

men fortfarande kvarstår faktumet att skolan primära mål är kunskapsinhämtning. Så när studieresultaten konstant försämras behövs en förändring. Med en kunskapsplikt istället för närvaroplikt, anförtror vi oss elever med friheten friheten att anpassa deras undervisning efter vad som passar dom själva bäst samtidigt som de själva även får ansvaret för att nå vissa kunskapsnivåer. 

Frihet under ansvar gör det möjligt för elever att utvecklas då man värdesätter deras egna fria vilja samt undkommer detaljstyrande byråkratiska politiker och tjänstemän.

Skolans ledning som träffar eleverna varje dag är kompetenta nog att avgöra om det är bäst för sina elever ifall de ska möjligheten att lägga upp sin studieplan individuellt, politiker kan omöjligen veta vilken undervisningsmetod som passar vardera elev bäst. Det är beklagligt att politiken har en så gammal syn på skolan och inte ser den digitala utvecklingens möjligheter, där elever kan studera var som helst, när som helst. Det är en viktig fråga för valfriheten att skolan själv ska kunna välja om de vill ha närvaroplikt eller inte.

Peter Strandberg: ledamot MSU Stockholm

Filippa Althoff: ledamot MSU Stockholm


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *