Matilda Ekeblad: Hur ska vi börja må bra igen?

Matilda Ekeblad: Hur ska vi börja må bra igen?

Debatten om psykisk ohälsa tenderar allt för ofta att handla om siffror och statistik. Politiker som lovar miljarder,  statistik över antalet självmord som begås varje år och siffror över sjukvårdsköernas längd. Självklart är statistik viktigt för att kunna mäta både köer och vården och självklart är pengar viktigt om vi ska kunna ha kvar den svenska välfärden men det allra viktigaste kommer alltid att vara vad vi gör med pengarna. I den här texten kommer jag inte visa särskilt många diagram den kommer istället handla om vilka reformer som faktiskt kan göra skillnad.

När vi i Moderata ungdomsförbundet pratar sjukvård diskuterar vi ofta välfärdens varande eller icke varandra. Vi diskuterar privata sjukvårdsförsäkringar och ett avskaffande av landstingen. Det är väldigt viktiga frågor men också frågor som tyvärr ligger längre fram i tiden – reformer som vi inte kan genomföra under en natt. Inom tio år kommer psykisk ohälsa vara den vanligaste orsaken till sjukskrivning och vi kan därför inte vänta med reformer. Textens förslag kommer därför att vara väldigt pragmatiska, reformerna kommer utgå ifrån dagens situation – att vi har regioner/landsting kvar och att sjukvården finansieras via skattsedeln även om många av oss önskar annat.

Något som är viktigt att komma ihåg när vi pratar om psykisk ohälsa är att det inte finns en mirakellösning som kan hjälp alla. Det måste istället finnas minst lika många lösningar som problem. Bland det viktigaste är det preventiva och förebyggande arbetet. Där man idag ser de största ökningarna är bland den yngre och den äldre befolkningen. Det är i dessa grupper som både antalet självmord och utskrivning av antidepressiva ökar. I dagens Sverige måste du vara frisk för att klara av att vara sjuk; det ska inte accepteras. Det är dock inte bristen på resurser som är problemet, snarare vad som görs med de resurser som finns idag. Det är inte heller politiker som kommer att vara den största lösningen. Det allra viktigaste är civilsamhällets roll i det hela. Det kommer jag dock inte utveckla allt för mycket i denna text men jag vill bara uppmana er att våga prata om det.

Tystnadskulturen har kommit långt, vi börjar mer och mer släppa på den men vi har fortfarande en lång väg kvar att gå. Det viktigaste steget för att minska den psykiska ohälsan tror jag är att våga fråga: våga fråga kompisen som alltid är glad, våga fråga personen som drar sig undan och våga fråga hur människor runt dig egentligen mår. Gör vi det så kan vi komma långt. Du spelar roll i lösningen på att bryta den negativa trenden, en fråga kan vara viktigare än miljarder.

I dagsläget kan inte civilsamhället göra allt. Det är politiker som styr sjukvården och skattebetalarna som betalar den. Problemet idag är inte kvaliteten på vården – vi har vård i absoluta toppklass – problemet ligger i att människor inte får hjälp i tid. Det är inte ovanligt att en elev, som skolkuratorn  lämnat vidare till BUP, får en tid efter 6 månader. För någon som mår dåligt är 6 månader mer än en evighet, 6 månader kan var skillnaden mellan liv och död. Så vad kan politiken egentligen göra?

Först och främst så måste köerna kortas, sedan 2014 har köerna till Barn och ungdomspsykiatrin tredubblats. Här krävs det reformer för att effektivisera så att fler kan få hjälp i tid. Hur korta köer vi än har kommer dock inte alla få hjälp innan det bli alldeles för allvarligt. Detta beror på den mänskliga faktorn, en del vill inte söka hjälp och en del förstår inte vad som håller på att hända innan det är ”för sent”. Därför måste vi också göra den specialiserade vården bättre.

Det vi kan konstatera är att skolan spelar en viktig roll i hur tidigt psykisk ohälsa hos en person kan stoppas. Samtidigt har skolinspektionen granskat Sveriges skolor och kommit fram till att varannan skola inte har tillräckligt med hjälp till sina elever. Förr fanns det tydliga direktiv vilken hälsovård som eleverna skulle ha tillgång till, idag är det upp till respektive skola. Det som kan ingå i elevhälsa är allt i från kuratorer till psykologer, specialpedagoger till skolsköterskor och skolläkare. Det här är upp till vardera rektor att bestämma om, det finns inga tydliga regelverk som styr vilken typ av tillgänglighet som ska finnas. I praktiks innebär dagens system att det är en rektor som är ansvarig för både utbildningen och elevhälsan. Rektorn ska alltså lösa medicinska frågor utan medicinsk utbildning.

Samtidigt som skolan måste ha tydliga rutiner för att kunna uppmärksamma barn och unga som ligger i riskzonen tidigt så måste vi komma ihåg att det är undervisningen som är skolan huvudsakliga uppgift medan det är vården som ska vårda. Därför anser vi att ansvaret för psykiatrin ska vara skilt från skolan. Det är bättre att regionen/landstinget, som har ansvar för majoriteten av elevernas vård, även har hand om skolhälsovården. Det behöver i sin tur inte betyda att det är just regionen som driver verksamhet på skolorna utan de kan i sin tur upphandla så att det är ett privatalternativ på skolan. Skolhälsovården är inte jämlik i Sverige idag men genom att genomföra denna typ av reform skulle det vara ett stort steg på vägen för att bli det.

Vården i Sverige har börjat att mer och mer bli digitaliserad, appar som ”Min Doktor” och ”Kry” används av hundratals dagligen. Dessa appar riktar sig främst mot mer somatiska sjukdomar av akutkaraktär. Vanliga psykiskas sjukdomar kan vara socialfobi och ångest, besvär som gör att du kanske inte vågar att ta dig till en mottagning för att söka hjälp. Ångest kan krypa sig på när som helst på dygnet och då bör inte vården vara längre än ett telefonsamtal bort. Ungdomsmottagningen är idag ett bra komplement till just skolhälsovården och sträcker sig även längre än skolåldern. Det många dock upplever är att vården inte är tillräckligt tillgänglig även här. Flera landsting och regioner har idag börjat införa ungdomsmottagningar på nätet, vilket vi anser att även region Östergötland bör göra. På ungdomsmottagningen på internet ska du till exempel kunna träffa en kurator eller sjuksköterska via video i telefonen. Det gör att tillgängligheten ökar när de till exempel kan ha öppet en bra bit längre på kvällarna.

Ibland är det dock så akut att ett samtal via telefon inte hjälper. På flera platser i landet har så kallade ”psykambulanser” börjat rulla på vägarna under dem senaste åren. Det ser till utseendet på utsidan ut som en helt vanlig ambulans med en insida som skiljer sig något. Personalen i bilen består av en psykiatrisköterska och en ambulanssköterska. Psykambulansen åker ut på larm som handlar om självmordsförsök, kriser och psykoser. Där dessa inte finns att tillgå är det normala att det är en polispatrull som skickas till platsen och, i bästa fall, tar med sig personen till psykakuten.

I Sverige finns en nollvision för självmord och en psykambulans i en så pass stor region som Östergötland bör vara ett steg på vägen för att nå dit. Under det första året har psykambulansen i Stockholm gjort 1661 utryckningar och 45% av dem har varit allvarliga självmordsrelaterade larm, att den behövs råder det inga tvivel om. Men är det lönsamt? I och med att det görs professionella bedömningar på plats så kan fler patienter än tidigare stanna i hemmet, det leder till att det är färre som behöver vård på en psykakut. Polisen får även mindre att göra då dessa ärenden överlåts till vården i större utsträckning, de får då mer tid över för dem mer polisiära ärendena. Något som också är en positiv effekt av psykambulanser är att det vanliga ambulanserna frigörs till uppdrag med somatiska sjukdomar.

I ett samhälle där psykisk ohälsa är ett av våra största samhällsproblem, där fyra personer per dag begår självmord samtidigt som utskrivningen av psykofarmaka har fördubblats under de tio senaste åren så måste en vändning ske inom en snar framtid. En ungdomsmottagning på nätet, stärkning av skolhälsovården och ambulerande psykakutbilar kan inte lösa allt men förhoppningsvis hjälpa många och vara en bra bit på vägen. Men glöm inte att DU kan göra mycket. Våga fråga, var inte tyst och var den jobbiga kompisen som tjatar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *