Henrik Dalgard: Varför tänker inte alla som jag?

Henrik Dalgard: Varför tänker inte alla som jag?

Varför tänker inte alla som jag? Det är en fråga som nästan alla som är aktiva inom den politiska sfären någon gång ställt sig. Vi som är liberaler ser även människan som en rationell varelse, någon som använder den information som är tillgänglig för att fatta rationella beslut. Om det är så, varför landar då inte de flesta i liknande slutsatser? Varför ser inte alla de stora framgångar som människans skaparkraft genom det marknadsekonomiska systemet gett upphov till? Varför ser inte alla den oerhörda risken med att inte ha en liten och en begränsad statsmakt? Och viktigast varför ser inte alla det moraliska absoluta i den individuella friheten? Varför är inte alla helt enkelt klassiska liberaler?

Det enkla svaret på den frågan är att alla människor inte utgår från samma grundpremisser. Även om människan är rationell kan hon resonera sig fram till i stort sett vilken slutsats som helst om hon utgår från felaktiga grundpremisser. Här kommer även vikten av inhämtningen av information in. Den populära psykologiska ståndpunkten är att vi människor tolkar världen runt omkring oss och sedan använder den informationen till att bilda våra uppfattningar, våra värderingar och vår världsbild. Vad som dock har visats av psykologer som Steven Pinker och Jordan Peterson är att de grundläggande värderingar som varje person innehar bestämmer vilken information som personen inhämtar. Människor kommer alltså se och tolka värden på ett sett om man utgår från att individuell frihet är det viktigaste och på ett annat om man sätter solidaritet som en överlägsen moralisk princip. Vilka grundläggande moraliska axiom du som person har bestämmer helt enkelt hur du uppfattar verkligheten och då kommer det i sin tur leda till att olika människor resonerar sig fram till olika slutsatser för att de utgår från helt olika grundantaganden.

Vilka grundantagande är det då som gör att de flesta inte anser sig tillhöra den liberala världsåskådningen? En av de mest centrala felsluten som människan gör är att se samhället som statiskt, att exempelvis tro att det bara finns en begränsad mängd resurser , eller ett begränsat antal jobb i. Om någon utgår från det antagandet blir en världsåskådning som grundar sig i vänsterns idéer helt logisk. Om det bara finns en begränsad mängd resurser i samhället är det ju en självklarhet att att de måste omfördelas så ingen står utan. Eller om det bara finns ett begränsat antal jobb måste vi såklart hindra arbetskraftsinvandring så utlänningar inte kommer och tar våra arbetstillfällen. Det gamla vänsterargumentet om att socialism är som att dela upp en tårta, att en person inte ska få hälften av tårtan för sig själv utan att den ska delas lika med alla, personifierar synen på ett statiskt samhälle.

Samhället är dock inte statiskt. Varje dag använder människor sin skaparkraft och sin rationalitet för att skapa nytt välstånd, upptäcka ny kunskap och hitta nya sätt att tänka. Uppfinnare skapar nya produkter som vi alla får ta del av och entreprenörer hittar otaliga sett att effektivisera de gamla systemen. Det skapas helt enkelt mer välstånd och fler jobb varje dag. Det vänstern glömmer bort i sitt tårtexempel är att i en fri marknadsekonomi finns det ett antal bagare som konkurrera med varandra, som tävlar om att kunna erbjuda så goda tårtor som möjligt till det lägsta priset. Att dela upp tårtan är med andra ord inte nödvändigt.

Just denna ständiga utveckling ger dock upphov till ett annat centralt felslut. Den österrikiske nationalekonomen Joseph Schumpeter är känd för sitt utryck ”kreativ förstörelse” Schumpeter beskriver att i den marknadsekonomiska processen kommer alltid olika företag och arbetstillfällen slås ut. När en ny uppfinning kommer in på marknaden eller när en ny ide eller ny kunskap implementeras kommer det finnas jobb och verksamheter som därmed blir omoderna. Tänk er exempelvis hur många jobb inom jordbruket som försvann när skördetröskan uppfanns och sattes i bruk, eller hur många jobb som försvunnit inom industrin på grund av automatisering. Problemet här är att vi människor har väldigt lätt för att se det som försvinner. Vi ser bilder på arbetslösa bönder och industriarbetare och läser texter om hur hela branscher är på väg att gå förlorade. Det vi dock inte är bra på att se är effekten av de nya uppfinningarna, de nya idéerna och den nya kunskapen. Automatiseringen inom industrin har lett till en sådan produktivitetsökning att allt från bilar till möbler sjunkit markant i pris. Plus att all den tid och pengar som automatisering sparar kan användas för att investera i nya områden, områden som tidigare inte var kända. Det är sedan ur dessa investeringar som nya branscher och nya jobb växer fram. Den kreativa förstörelsen ser alltid negativ ut i början och det är just i denna negativa syn som många fastnar. Det vi borde fokusera på är resultaten, vi borde se allt nytt välstånd, alla nya jobb och all ny kunskap som växer fram i och med nya uppfinningar och idéer.

De olika felslut som vi människor gör är många, och det är just på dem fokus bör ligga. Om den ständigt pågående idéstriden mot vänstern ska vinnas måste vi fokusera på de grundläggande idéer som gör att människor fastnar i vänsterns grepp. Vi måste fokusera på föreställningen om att samhället är statiskt och att utveckling bara förstör för att ha en chans. Det kan inte vara så att vi står på toppen av två isberg och argumenterar istället för att fokusera på det viktiga, vad som ligger under ytan, vad det är som ger upphov till att människor använder vänsterns förklaringsmodell för att se världen.

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *