Henrik Dalgard: Varför gick det som det gick?

Henrik Dalgard: Varför gick det som det gick?

De gångna dagarna sedan söndag kväll har diskussionen kring valet mest handlat om spelteori. Jag har tappat räkningen på hur många gånger orden regeringsbildning och budget har nämnts de senaste dagarna. Dock har analysen av uppkomsten av valresultatet fått avsevärt mindre utrymme. Det är just den analysen jag tänkte försöka mig på att göra här.

Valet 2014 var det nästan retsamt enkelt att sätta fingret på den politiska fråga som avgjorde valet i form av invandringen. Djupare än se behöver man knappast gå då konsekvensen av den tidigare förda migrationspolitiken är näst intill det enda som diskuterats i mellanvalsperioden. Om det förra valet var retsamt enkelt att göra eftervalsanalysen på är det nu retsamt svårt. När Centerpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, partier som är så olika varandra, alla ökar blir det svårt att sätta fingret på någon idéströmning som fått väljarna att rösta på ett vist sätt. Att hitta någon gemensam ideologisk grund för dessa tre partier är näst intill omöjlig. Jag skulle istället hävda att den gemensamma nämnaren hos dessa tre partier inte är deras förda politik utan deras förhållningssätt till politiken.

En av mina käpphästar sedan jag blev intresserad för politik är att det i grund och botten finns två sätt att få igenom politisk förändring. Antingen förhåller partierna sig till den allmänna opinionen, låter sig släpas med av dess tvära kast från ena sidan av det politiska spektrat till det andra. Eller så driver partierna opinionen framför sig och präntar i sina idéer i dess sinne. C, SD och V har alla gjort det sistnämnda, de har valt att sätta opinionen istället för att kontrolleras av den.

Centerpartiet har oavsett vad opinionsmätningarna visat, oavsett vilken politisk fråga väljarna ansett viktigast, drivit sin egen linje. De har talat om öppenhet, kampen mot främlingsfientlighet och vikten av en optimistisk syn på politiken och samhället trots att de flesta övriga partier dragit sin politik i en mer auktoritär riktning. Vänsterpartiet har oavsett vad den svenska befolkningen tyckt drivit sin linje om demokratisk socialism. Trots att majoriteten av den svenska befolkningen är långt ifrån socialister satt Jonas Sjöstedt lugnt och sansat i SVT:s partiledarutfrågning och sa att han ville avskaffa det privata ägandet av produktionsmedlen. Att SD också följt denna trend blir nästan övertydligt att gå in på.

Att dessa partier valt att trotsa opinionen och istället försöka sätta den blev de i söndags belönade för. Och det är väl egentligen självklart? Människor röstar utefter sina värderingar och de partier det gått bra för det här valet är de som försökt påverka människors värderingar. Det är med andra ord är det idéstriden som är central Här tror jag Moderaterna har en stor läxa att lära sig. Moderaterna har under en lång tid varit alldeles för oroad över den allmänna opinionen. När SD vann idéstriden om migrationen 2014 vände partiet kappan efter vinden. När väljarna tappade förtroende för Anna Kinberg Batra när hon genomförde den politiska vändning man tidigare ansätt nödvändig fick hon kicken.

Det är på tiden att Moderaterna och resten av borgerligheten börjar bilda opinionen istället för att styras av den. Centern har redan börjat med det och blivit belönade för det. Moderaterna som parti har en tydlig ideologisk grund bestående av tron på individuell frihet, marknadsekonomi och vikten av en liten stat. Att hitta utgångspunkten för oppinionsbildandet är därmed inte svårt.

De är inte bara partiet som misslyckats med detta utan även de av oss som länge har tjatat om att politiken bör handla mer om ideologi och opinionsbildning. Vi har varit för upptagna med att sitta i en källare och läsa Hayek eller suttit på någon pubkväll och diskuterat legitimiteten av nattväktarstaten istället för att kommunicera ut de idéer vi tror på till allmänheten och bilda opinion.

Det är på tiden att vi ändrar på detta. Jag kommer själv försöka dra mitt strå i stacken genom att skriva minst en längre text per vecka, antingen här i The East Post eller på Facebook. Om vi vill sluta befinna oss i en politisk situation där allt handlar om taktikspel i riksdagen så måste den allmänna opinionen förändras. Då är det väl på hög tid att vi börjar med det arbetet med en gång?

 

 

 

 

 

One Reply to “Henrik Dalgard: Varför gick det som det gick?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *