Henrik Dalgard: Nationalism – bara under fotbolls VM?

Henrik Dalgard: Nationalism – bara under fotbolls VM?

Jag är liberal. Jag ryggar nästan reflexmässigt tillbaka mot nationalism och kollektivism. Under den gångna veckan har jag dock känt något annat. I måndags inför Sveriges VM-premiär när spelarna sjöng nationalsången fick jag rysningar. När Andreas Granquist kyligt rullar in det avgörande målet och firar med den gula väggen står jag upp och jublar. Och inför kvällens match mot Tyskland där Sverige har chans att säkra ett avancemang från gruppen är jag sjukligt nervös. I Sverige anses det dock vara näst intill något fult att hylla nationen. Svenskar är väldigt snabba på att ta avstånd från alla form av nationalism, men när de svenska landslaget spelar sätter vi på oss gula tröjor, målar svenska flaggor i ansiktet och jublar när Sverige gör mål. Vad är det med fotbollen som gör att kanske världens mest ”antinationalistiska folk” helt vänder på klacken.

För att besvara den frågan bör först begreppet nationalism definieras. 1945 skrev George Orwell den berömda essän Notes on nationalism där han diskuterar skillnaden mellan nationalism och patriotism. Nationalism enligt Orwell är när människor i en nation finner gemenskap i etniciteten, släktskapen eller rasen. Det är just det som liberaler ryggar ifrån. När människor finner stolthet och även ibland överlägsenhet i färgen på sin hud eller sitt släktskap slutar det sällan bra. Patriotism å andra sidan, menar Orwell är när människor i en nation finner samhörighet över att de delar vissa gemensamma värderingar och övertygelser. Just patriotism är något som krävs för att nation ska fungera. Det som gör att vi människor är kapabla att samarbeta med varandra, det som gör att vi kan orientera oss i vardagen är att vi är kapabla att formulera abstrakta idéer och värderingssystems som vi utgår ifrån. Och det är just det här som gör fotbollen så attraktiv, den är patriotisk, inte nationalistisk. Den formulerar enkla syften och mål som alla kan ställa sig bakom.

Det intressanta är dock att i Sverige så hävdar de flesta att de varken är nationalister eller patrioter. Svenskar är snabba från att ta avstånd från all form av patriotism när den diskuteras utifrån ett politiskt perspektiv. Vi kan enas kring nationen när det kommer till fotboll men inte när det kommer till politik. Kan det vara för att fotbollen lyckats med något som politiken inte har? Fotbollen har som sagt formulerat enkla syften och mål som exakt alla oavsett bakgrund kan ställa sig bakom. Kärleken till ett fotbollslag exkluderar inte någon. Det är självvald gemenskap där människor från alla typer av olika bakgrunder kan förenas utifrån ett enda syfte. Politiken har inte lyckats göra svenskheten till något sådant. Omöjligheten att svara på frågan om vad som är svensk kultur eller svenska värderingar är ett tydligt bevis på det.

Är det då inte på tiden att vi formulerar dessa idéer och värderingar som vi alla kan förena oss kring? För det är just som fotbollen som en nation ska fungera. Det ska vara en självvald gemenskap som vem som helst kan ta del av så länge personen i fråga delar nationens värderingar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *