Henrik Dalgard: Liberalismens ödmjukhet är dess styrka

Henrik Dalgard: Liberalismens ödmjukhet är dess styrka

Debatten mellan socialister och liberaler har varit en av historiens mest utdragna idéstrider. Det har varit ett skyttegravskrig där liberaler beväpnade med den grundläggande iden om att människan har rätt att leva sitt liv utefter sina egna önskemål stått på ena sidan och socialister beväpnade med argument om allt ifrån planekonomins effektivitet till kapitalismens ondska stått på den andra.

Denna uråldriga debatt kan också beskrivas som debatten mellan de ödmjuka och de som påstår sig ha alla svar. Socialister hävdar ofta att deras ideologi bygger på en vetenskaplig grund, att deras perfekta konstruerade idealsamhället där människan bryter alla möjliga gränser och där alla lever i harmoni bara finns några omfattande reformer bort. Det är just i denna självsäkerhet, i denna exakta vetskapen om hur samhället och människors liv ska konstrueras som socialismens största felslut ligger.

Det finns inget som personifierar detta felslut så exakt som socialismens syn på ekonomi. Den självsäkra skaran tenderar att se ekonomin som en motor, en motor som från början felfungerande där höjda skatter och utökade regleringar är de verktyg som tillslut kommer att få motorn att gå felfritt. Ekonomin är dock ingen motor, ekonomin består av alla de val som vi människor gör varje dag. Den består av killen som står i kassan på HM och använder sin lön för att åka och se Arsenal spela i London. Den består av tjejen som står på McDonalds och vänder hamburgare och sedan använder sina intjänade pengar till att köpa en bok av Hemingway. Ekonomin består helt enkelt inte av kuggar och kugghjul. Den är bara en samling människor som strävar efter att uppnå sina egna personliga mål i livet. Alla de verktyg som socialister är så ivriga att använda är inte verktyg för att få en felfungerande motor att fungera, det är enbart verktyg designade för att bestämma hur människor ska leva sina liv.

Om det är socialismens självsäkerhet som är dess svaghet är det också liberalismens ödmjukhet som är dess styrka. Liberalismen kan beskrivas som en teori som enbart visar på vad människor och stater inte får göra mot varandra. Den gamla ideologin grundar sig helt enkelt på tankesättet att det är fel att lägga sig i någon annan människas liv. Liberalismen pekar inte ut några bestämda riktningar, den målar inte upp några storslagna konstruktioner eller utopier. Liberalismen lämnar bara över makten där den hör hemma, hos människor själva.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *