Henrik Dalgard: Det är väl dags att kommentera den där förbannade regeringsbildningen!

Henrik Dalgard: Det är väl dags att kommentera den där förbannade regeringsbildningen!

Efter den senaste tidens händelser i riksdagens känns det nästan som ett måste att kommentera den stundande regeringsbildningen. Det här kommer dock inte vara en text om spelteori eller taktiserande. Det kommer istället vara en text om hur de olika regeringsalternativen kan komma att påverka Sveriges politik och idéströmningar.

Det regeringsalternativ som ledarskribenter på den borgerliga sidan advocerat för under snart ett år är en regering bestående av M och KD. En sådan skulle ha stöd av SD och samarbeta aktivt med de övriga allianspartierna. Den självklara fördelen med ett sådant alternativ är att det skulle kunna få igenom en hel del borgerliga politik. Dessutom skulle socialdemokraterna och vänsterblocket isoleras från politiskt inflytande under en lång tid framöver. En M KD regering skulle dock föra med sig en rad negativa konsekvenser. Eftersom en sådan regering skulle behöva ett aktivt stöd från Sverigedemokraterna så finns det en stor risk att de mer socialkonservativa strömningarna kan komma att påverkar politiken allt för mycket. Redan idag är de konservativa strömningarna inom moderaterna och kristdemokraterna starka. Det är dock ingen frihetlig konservatism, det är en konservatism som vill stänga gränser, förbjuda utryck i allmänheten som inte anses kunna samexistera med den svenska kulturen i from av böneutrop och burka, en konservatism som helt enkelt inte hör hemma inom borgerligheten. Om C och L inte sitter i en sådan regering och fungerar som en bromsande kraft mot socialkonservatismens framfart kan den sociala friheten riskeras att offras för att få igenom ekonomisk borgerlig politik.

Efter dagens besked från Centerpartiet och Folkpartiet kommer en M KD regering inte vara det troligaste alternativet. De resonemang som C och L för är högst märkligt. De menar att en regering bestående av M och KD skulle leda till att SD får för stort politiskt inflytande vilket de inte vill tolerera. Den delen av argumentationen håller men lägg då på att C och L inte vill ingå i en Alliansregering pga. exakt samma orsak. En alliansregering är idag det mest realistiska alternativ som kan få igenom borgerlig politik och samtidigt hålla SD så långt borta från inflytande som det bara går. En alliansregering skulle kunna få passivt stöd av SD i en budgetomröstning och sedan jobba blocköverskridande under mandatperioden för att få igenom sin politik. För att det resonemanget ska hålla krävs det dock att de rödgröna partierna är villiga att kompromissa med alliansen i olika politiska frågor vilket absolut inte är en garanti.

Det finns dock ett tredje alternativ som utifrån en borgerlig synvinkel kan ses som tilltalande, en C och L regering. En sådan skulle kunna bli tolererad från Moderaterna och Kristdemokraterna men även från Socialdemokraterna och Mp samtidigt som den isolerar SD från inflytande. Det här alternativet snuddar på önsketänkande men efter helgens händelser kan det vara det enda alternativ som har någon som helst möjlighet att tolereras av riksdagen och samtidigt ha chansen att få igenom borgerlig politik och därpå minska SD:s politiska inflytande.

Normalt sett brukar skrivandet av en text hjälpa mig att sortera ut tankarna och landa i en slutsats. Den här gången dock har jag blivit näst intill yr av hur komplicerad situationen är. Egentligen borde alliansen kanske bara ge stadsministerposten till Stefan Löfven och enbart nöja sig med att utforma politiken i stället, då får båda parter vad de vill mest.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *