Ett VM för hoppfulla

Ett VM för hoppfulla

Ikväll kliver Sverige in i damernas fotbolls-VM. Förra dam-VM i Kanada skulle vara ett gigantiskt lyft för damfotbollen. Det blev det. Det slogs tittarrekord både på läktaren och i TV-soffan. Storklubbarna i Europa har påbörjat stora satsningar. De stora svenska klubbarna som Linköping och Rosengård har sedan blivit både ifrånsprungna och varvade av internationella storklubbar som Lyon, PSG, Chelsea, Manchester City och Wolfsburg. Det känns lite sorgligt att våra svenska lag inte kan hota de internationella giganterna. Slutet för de svenska triumferna kommer istället med en stor seger för damfotbollen.

Förra sommaren var det herrarnas tur. Det var en turnering där det pratades om folkfest och glädje, men även sexuella övergrepp på journalister utanför arenorna. Vi har en #metoo-höst från 2017 som konsekvent gjort sig påmind under de senaste åren. Fotbollen har, som många gånger tidigare, legat efter i utvecklingen. Sedan förra sommaren har skandalerna duggat tätt där två av världens tre största fotbollsspelare, Neymar och Ronaldo, varit inblandade i våldtäktsutredningar.

Efter att VM 2015 lyfte damfotbollen till nya höjder står flera utmaningar fortfarande kvar. Världens största fotbollsklubb, Real Madrid, står fortfarande utan damlag. Villkoren för landslagen fortsätter att vara en stor strid och är anledningen till att Ada Hegerberg bojkottar sitt landslag. Diskussionen runt Ada Hegerbergs guldboll var vilket stort steg det var för damfotbollen eller att priset borde funnits tidigare. Att priset var ett gigantiskt rån av världens främsta, enligt mig och The Guardian, Pernille Harder nämndes inte ens. Där förtjänar damfotbollen en mer mogen diskussion.

Fotbollen har aldrig behövt en feministisk rörelse lika mycket som nu. Samtidigt som de kvinnliga spelarna kämpar för rimlig ersättning brottas herrfotbollen med betydligt större problem. Det finns något uppfriskande i att kliva in i ett VM där inte samtliga av de fyra största stjärnorna, Messi, Ronaldo, Neymar och Modric, varit inblandade i ekobrott. Istället kliver nu Sam Kerr in som en stjärna som ska bära sitt Australien till framgång, medan Hegerberg är hemma och kämpar för sportens villkor. Unga fotbollsspelare behöver den typen av förebilder och inte förebilder som står över lagen.

Nu hoppas jag på en månad av fotbollsmässig briljans där det skrivs mer om vad spelarna gör på planen än utanför. Där vi inte längre pratar om vilka fantastiska framsteg som gjorts och istället inte är rädda för att såga dåliga insatser och hylla bra. Medan rapporteringen runt herrfotbollen allt mer ligger utanför arenorna är det dags för damerna att flytta in. Förutsättningarna för det har nog aldrig varit bättre inför ett fotbollsmästerskap.

Johan Nordlander

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *