Ett liberalt svar på trygghetsproblematiken

Ett liberalt svar på trygghetsproblematiken

Trygghetsfrågan har varit ständigt aktuell i svensk debatt under de senaste åren. Det är ett område där många försöker ta billiga politiska poänger, där pajkastningen om ansvarstagande aldrig tycks ta slut. Det är dock också ett område där de politiska förslagen haglar in – främst från konservativt håll. Moderaterna har exempelvis presenterat en rad förslag för att knäcka den organiserade brottsligheten. Det rörde sig om fler övervakningskameror, visitationszoner, utökade möjligheter till övervakning och utredningar kring anonyma vittnen.

Som liberal ryggar man reflexmässigt tillbaka mot förslag likt dessa. Det är åtgärder som riskerar att skada den personliga integriteten och rättssäkerheten. Eller som den liberala tänkaren Fredrich Hayek en gång uttryckte det ”friheten riskeras att offras på trygghetens altare. Liberaler är ofta snabba med att peka ut dessa brister – problemet är dock att man sedan stannar där. Liberaler har tyvärr blivit passiva nejsägare i trygghetsdebatten och helt lämnat över initiativet om politiska lösningar till den konservativa delen av borgerligheten. Om liberaler inte helt ska lämna över initiativet i trygghetsfrågor måste vi formulera våra egna idéer och lösningar.

Faktum är att den liberala ideologin pekar ut den perfekta utgångspunkten för en fungerande trygghetspolitik då den tydligt visar på vilka handlingar som ska betraktas som brottsliga Med andra ord vilka handlingar staten bör kriminalisera och lägga resurser på att motverka. Dessa handlingar är enligt liberalismen sådana som skadar andra individer, när någon exempelvis tar en människas egendom eller hotar hennes liv. Det är ur det grundläggande synsättet som en liberal trygghetspolitik bör ta avstamp.

Ur denna ideologiska tes – om att det som ska vara kriminellt enbart är det som skadar en annan människa – går det att formlera en rad konkreta politiska förslag som direkt skulle göra Sverige till ett tryggare land. Ett sådant förslag är exempelvis legalisering av cannabis. Idag skapar kriminaliseringen av något som enbart är till för personligt bruk en enorm svart marknad som göder organiserad brottslighet och ger upphov till våld och lidande. Dessutom gör kriminaliseringen av saker som cannabis att polisen tvingas spendera tid och resurser på att jaga människor vars handlingar inte skadar någon när de istället skulle kunna fokusera sin tid och resurser på att förhindra rån, misshandlar och våldtäkter – handlingar som faktiskt skadar andra människor.

Genom på detta sätt definiera vilka handlingar som ska vara kriminaliserade eller inte kan liberaler formulera konkreta trygghetspolitiska förslag och bli relevanta i trygghetsdebatten. Detta måste dock ske snart – trygghetsproblem ter sig bara bli värre och om det enbart blir konservativa som får formulera lösningar kan frihet och integritet lätt vara något som offras i trygghetens namn.

Emma Zetterberg: 1:e vice ordförande MUF Linköping

Henrik Dalgard: 1:e vice distriktsordförande MUF Östergötland

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *