Emma Zetterberg: I väntan på Godot – en analys

Emma Zetterberg: I väntan på Godot – en analys

I första akten händer ingenting, i andra akten händer ingenting och under tiden händer hela livet. Så kan pjäsen I väntan på Godot av Samuel Beckett beskrivas utan att det blir allt för missvisande. När den hade premiär i Paris år 1953 förvirrade den publik såväl som kritiker genom till synes meningslösa dialoger och monologer och kanske främst det faktum att ingenting händer. Analysen nedan syftar till att diskutera dramats tema och motiv samt göra en tolkning utifrån en biografisk tolkningsmodell. Den avser diskutera hur författaren, tiden denne levde i och vilken -ism kulturen under denna tid präglades av syns i pjäsen. Detta görs utifrån dramats karaktärer och deras ageranden samt de teman pjäsen behandlar.

Samuel Beckett (1906-1989) var en irländsk-fransk dramatiker och författare. År 1969 erhöll han Nobelpriset i litteratur och anses vara en av de viktigaste absurdistiska författarna, och just I väntan på Godot ä r hans mest prisade verk. I pjäsen väntar två luffare, Estragon och Vladimir förgäves på att någon vid namn Godot. De befinner sig hela tiden på samma plats, en öde landsväg med ett träd och några stenar. Under tiden de väntar försöker de distrahera sig genom att exempelvis äta, diskutera, försöka göra det bekvämt för sig och fundera. De träffar även tre andra karaktärer, Pozzo och hans slav Lucky samt en ung pojke. Pjäsen slutar med att ingenting egentligen hänt, Godot har inte anlänt och karaktärerna verkar dömda att vänta för alltid.

Pjäsens tema är enligt mig livet och livets meningslöshet, faktum är att pjäsen är en allegori för just detta. Karaktärernas väntan på Godot är egentligen allas väntan på döden. I första akten försöker de distrahera sig på olika sätt, senare träffar de Pozzo och Lucky som sedan drar vidare och slutligen den unge pojken som säger sig komma från Godot som meddelar att denne ska komma. Vladimir och Estragon vill lämna men gör inte det, och så är första akten slut. I andra akten sker samma saker bara att Pozzo har blivit blind och inte minns deras tidigare möte. Även pojken som återigen kommer på slutet hävdar att han aldrig träffat Vladimir och Estragon tidigare. Det är inte två separata osammanhängande scener som spelats upp, utan det har gått en tid eftersom det skett växlingar mellan dag och natt samt har karaktärerna ändrats av ålder.

Att Pozzo och pojken inte minns de tidigare mötena betyder inte att de inte hänt, utan symboliserar att ingenting i livet egentligen betyder något och är ett motiv för temat. Så det som verkar dåligt betyder ingenting och det som känns bra har inte heller det någon mening. Både publiken och karaktärerna är så upptagna av att vänta på Godot, döden, att de inte märker att saker faktiskt händer. Allt anses oviktigt och betydelselöst eftersom såväl publik som karaktärer är uppslukade av sin väntan. Detta kan kopplas till mitt inledande citat, I första akten händer ingenting, i andra akten händer ingenting och under tiden händer hela livet.

I boken Litteraturens Historia 7 (1994) s kriver Hans Hertel om Absurdismen och ett antal pjäser och författare från denna tid, däribland Beckett och I väntan på Godot. Han beskriver hur Beckett bryter dramaturgiska regler genom att inte ha en tydlig handling med upptrappning och klimax. Det finns ingen bakgrund till situationen och tid och rum är upphävda. Detta berättar Hertel hade gjorts tidigare av surrealister, expressionister och symbolister och att den “existentiella alienation” som präglade flera litterära verk under denna tid gav upphov till absurdismen.

Äventidenochtidsnärahändelsersynsi IväntanpåGodot.E ftertvåvärldskrigfannsenhopplöshet och även om krigen var slut var förtroendet till mänskligheten och hoppet om att kunna bygga upp sitt liv igen förstört hos många. Denna pessimism och avsaknad av framtidstro kom att prägla kulturen och i absurdistiska verk visas den i att människors strävan efter att finna värde och mening i livet krockar med människans oförmåga att hitta detta då det inte existerar. Denna strävan efter en konkret mening trots avsaknaden av en sådan är temat i I väntan på Godot. Även karaktärerna kan kopplas till tiden pjäsen skrevs i. Vladimir och Estragon bär slitna kläder och verkar fattiga och miserabla, något som var vanligt efter kriget då många förlorat hem, familj och pengar.

Som tidigare nämnt är temat livets meningslöshet och motiv för detta är hur inget de gör i slutändan har haft någon mening och att inget av mening kommer att hända. Fortsättningsvis kan det argumenteras för att I väntan på Godot, utöver den rådande -ismen, influerats av en filosofisk text vid namn The Myth of Sisyphus. Denna filosofiska text skrevs år 1942 av den franske författaren Albert Camus. I I väntan på Godot tvingas karaktärerna tackla mötet med det absurda, det tvångsmässiga strävandet att hitta mening när det saknas mening. Detta kan jämföras med Sisyfos i den grekiska mytologin som staffas med att förevigt rulla upp en stenbumling för en kulle, för att den så fort den når toppen ska rulla ned igen. Denna komplett meningslösa uppgift blir i I väntan på Godot karaktärernas väntan och i verkligheten det meningslösa livet.

Med hjälp av Camus verk kan karaktärerna och deras handlingar i Becketts pjäs analyseras. I båda verken är en central fråga hur människan hanterar sitt möte med det absurda. Enligt Camus finns det sju sätt, självmord, distraktion, förnekelse, bli skådespelare, ägna sig åt annan typ av skapande, bli politisk och acceptans. Det enda bra sättet var enligt honom acceptans eftersom man då gjorde en rebellisk handling genom att se och acceptera meningslösheten men fortsätta leva trots den. Han menade att Sisyfos kunde bli lycklig endast genom att acceptera sitt öde och göra sin uppgift med glädje. Alla sju metoder kan ses i Becketts pjäs. Vladimir och Estragon pratar om att ta livet av sig, de försöker distrahera sig med mat och bekvämare skor, Vladimir pratar om religion som ett sätt att förneka meningslösheten och hela tiden sker ett skådespel genom att det är en pjäs. Fortsättningsvis sjunger de och dansar och Pozzo är politisk genom att han försöker skapa mening genom att ha makten över någon (Lucky). Genom att analysera karaktärernas handlingar utifrån Camus tankar om livet med koppling till absurdismen kan slutsatsen att Lucky är dramats protagonist dras. Han är den enda som tycks acceptera sitt öde och är således hjälten. Han acceptans visas genom att han bär väskorna, bördan av livet, trots att han blir erbjuden att ställa ned dem och att han när han tillslut pratar hasplar ur sig en, precis som livet, oförståelig och meningslös monolog.

Pjäsen präglas starkt av Absurdismen som var en betydande filosofisk strömning efter andra världskriget. Att den är ett absurdistiskt verk kan dels ses på pjäsens uppbyggnad. Samuel Beckett har precis som andra modernistiska författare skrivit en pjäs där varken tid eller rum riktigt existerar och som inte följer den dramaturgiska kurvan iochmed att den aldrig når ett klimax. När det kommer till temat är även det typiskt för absurdismen. Karaktärerna tvingas hantera ett möte med det absurda. En väntan på mening iochmed väntan på Godot och samtidigt ett hanterande av livets/väntans meningslöshet.

Utöver kopplingen mellan Absurdismen och pjäsen kan det även dras en koppling till tiden och pjäsen separat från -ismen under tiden. Efter världskrigen hade många förlorat allt de hade inklusive hoppet och meningen med sitt liv. Denna pessimism syns i I väntan på Godot genom meningslösheten i allt karaktärerna gör samt i hur miserabla karaktärerna själva är.

Slutligen är det möjligt att Beckett inspirerades av Albert Camus verk The Myth of Sisyphus iochmed karaktärernas liknande sökande efter mening i en meningslös värld och deras sätt att hantera detta. Oavsett om Beckett inspirerades av Camus filosofier eller inte kan The Myth of Sisyphus användas för att dra slutsatser om karaktärerna och deras handlingar i pjäsen. Lucky är då dramats protagonist eftersom vad han gör, att acceptera meningslösheten, är det enda som kan göra människan lycklig i den meningslösa väntan vi är fast i.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *