Henrik Dalgard: Därför är jag inte socialist

Henrik Dalgard: Därför är jag inte socialist

“From each according to his ability to each according to his need”

 

Det här citatet som Karl Marx yttrade för så många år sedan är grunden till det socialistiska tankesättet. Den korta textraden är något som idag ses på t-shirts, i twitter-bion och den uttalas till och med av politiker. Citatet kan till en början ge läsaren en känsla av att det är något nobelt och godhjärtat så åsyftas. Men bakom citatets godhjärtade fasad gömmer sig en rad direkt omoralisk principer.

Det nästan tydligaste är att bakom denna princip som ligger till grund för hela det socialistiska tankesättet finns viljan att vid varje givet tillfälle använda tvång mot människor. Vid den inkomstfördelning som är given i ett socialistiskt samhälle krävs det en stat som måste tvinga invånarna att ge upp en del av sin egendom. Det är nästan häpnadsväckande vilka ordförråd som utvecklats för att beskriva denna maffialiknande beskyddarverksamhet som statsmakten dagligen ägnar sig åt. Politiker på vänsterkanten benämner det som välgörenhet eller ställer den retoriska frågan om de där giriga kapitalisterna inte är beredd att betala lite mer för att hjälpa de som har de svårt. Men bakom allt detta artiga ordalag finns alltid hotet om tvång. Där finns alltid hotet om fängelse och isolering. Det är inte bara inom den ekonomiska sfären som socialister är så ivriga att ta till statens tvångsmedel. Det viktigaste för uppnåendet av det socialistiska samhället är bristen på kritik. Då det socialistiska systemet kräver kollektivets blinda lydnad är det ytters känsligt för den minsta vindpust av missnöje. Att använda tvång inom idéernas sfär kommer alltid att vara socialisters första prioritet. I det gamla sovjet brändes Friedrich Hayeks Vägen till träldom på bål och i Maos Kina var det att etablera kontrollen över kulturen som var den gamla diktatorns största prioritet. Oavsett vilket område det handlar om kommer socialister alltid vara beredda att så snabbt som möjligt ta till tvång. För det är precis som Margaret Thatcher en gång sa, Socialists don’t like ordinary people choosing, our they might not choose socialism” 

Bakom Marx gamla citat rymmer sig inte bara det ständiga hotet från tvång utan en även rent unken människosyn. Vi liberaler ser människor som fullt rationella varelser som är kapabla att söka sin egen lycka i livet. Socialister ser det exakt motsatta. Socialister ser människan som en blyg knähund som ständigt behöver lotsats genom livet av just socialisterna själva. Det blir så oerhört tydligt när man läser Marx citat att den enskilda människan inte har någon som helst betydelse. I socialismen görs individen till slav under kollektivet. Oavsett om du vill ägna ditt liv åt att skriva böcker, arbeta på en fabrik eller flyga flygplan, oavsett vad ditt mål med livet är kommer din strävan ständigt vägas mot den kollektiva nyttan, och om din strävan går emot kollektivet då kommer du krossas under den enorma byråkratiska apparat som socialister behöver för att styra människor. Även när det kommer till så privata angelägenheter som uppfostringen av sitt eget barn kommer det alltid finnas en byråkrat eller någon politiker som ska ha ett finger med i spelet. Som ska berätta vad barnet ska äta, hur barnet ska utbildas och vilka värderingar som är lämpliga att lära ut till ett barn. Kontrollbehovet slutar dock inte där utan även när det kommer kommer till individuella angelägenheter som enbart har en individuell påverkan  som att bestämma vad man stoppar i sin egen kropp ska byråkraterna ständigt vara där peka. Den här människosynen  går också direkt mot den socialistiska teorin. Den klassiska socialismen beskriver hur den upplysta arbetarklassen inser att institutioner som äganderätt och demokrati bara är en förblindande ridå som hindrar människor från att uppnå sin fulla potential. När de sedan fått denna insikt ska sedan arbetarklassen sedan enligt den socialistiska teorin arbeta för att avskaffa dessa i institutioner. Att hävda att människor ska resa sig upp över sin dagliga vardag på ett nästan nietzscheanskt vis och se den stora helheten samtidigt som man inte tror att människor ska klara av att uppfostra sina barn eller bestämma vad de stoppar i sina kroppar är helt klart en av den politiska filosofins största motsägelser.

Även om den socialistiska teorin bygger på det ständiga hotet om tvång och en förkastligt människosyn skulle socialister fortfarande ha en chans i den filosofiska diskussionen om deras teorier fungerade i praktiken, men så är det inte heller. Genom att återigen studera Marx uråldriga citat går det att tydligt att se vad som ligger bakom detta praktiska misslyckande. Vi människor kommer alltid sträva efter att förbättra vår levnadsstandard så mycket det bara går. Denna strävan maximeras till fullo i den fria marknadsekonomin där vi förbättrar vår egen situation genom att arbeta och erbjuda något som allmänheten efterfrågar. I ett socialistiskt system förbättrar vi vår situation genom att ha behov. En persons prestation och arbete spelar ingen roll, oavsett i om någon skapar en fantastisk produkt som förbättrar hennes medmänniskors situation drastiskt kommer hon se sin nyvunna rikedom konfiskerad och given till hennes granne som går hungrig på grund av att denne tillverkade en usel produkt som ingen ville ha. Grannen har i det här scenariot störst behov och får därmed den större delen av resurserna. Incitamentet ligger inte i att förbättra samhället genom att skapa fantastiska produkter utan i det exakt motsatta, incitamentet ligger i att göra samhället sämre så att man själv får större behov. Dock är behov inte enbart ekonomiska. Bilden av människan som homo economicus som vänstern ständigt använder är inte annat än felaktig. Varje individ har rent subjektiva behov, viljor och önskemål hur dennes liv ska se ut. En person jobbar 60 timmar i veckan för att ha råd att bo på Östermalm och åka en porsche till jobbet medan en annan bara jobbar 30 timmar i veckan för att istället kunna lägga ned tid på sin hobby. Att försöka planera ekonomin likt socialister vill leder enbart till att individer hindras från att uppnå sina mål i livet. De planerar inte ekonomin utan människors liv.

Jag skulle nästan i evighet kunna citat rada upp problem med socialismen. Dock går det enbart utifrån att studera Marx korta citat att komma fram till att socialismen fallerar både i teorin och i praktiken. Det är en ideologi som grundar sig på tvång och en förkastlig människosyn. Det är en ideologi som skapar miserabla samhällen där den sätts i praktiken. Det är en ideologi som jag aldrig skulle kunna erkänna mig som anhängare av!

 

2 Replies to “Henrik Dalgard: Därför är jag inte socialist”

  1. Vilken otroligt bra och välskriven text! Jag finner mig ibland i trångmålet att jag har svårt att förklara varför jag föraktar socialism så fruktansvärt som jag gör till mina mindre liberala vänner och klasskamrater, jag tror dock inte att jag kommer finna mig i detta dilemmat längre efter att ha läst din text. Tack för detta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *